Vet inte riktgt vad jag vill skriva om men kan väl sammanfatta det med att jag yrkesmässigt känner mig förvirrad och har svårt för att bestämma någonting. Livet har så drastiskt ändrat fokus sedan jag fick min son, vilket jag ju ser som enbart positivt. Innan såg jag mitt arbete som en stor och viktg del i mitt liv som jag gav mycket energi. Så känner jag inte längre. Klart att när Aron blir äldre kan kanske andra saker igen bli viktiga för mig men nu är det inte mycket som kan konkurrera. Jag ser till hans bästa och tänker även karriärsmässigt utifrån det. Usch, nu låter jag kanske som en helt insnöad morsa men tror att det blir såhär för många mammor. I alla fall till en början i föräldralivet. Det känns som att jag ska lägga min "karriär" på hyllan et tag och återuppta den med full styrka i ett senare skede. Sedan tror jag bara att ens barn utvecklas på ett positivt sätt om de ser att föräldrarna har egna liv och intressen. Inte för att "det nya jobbet" inte innebär nån ansträngning alls men tempot är definitivt lägre och jag har ju än så länge inga andra åtaganden där. Utan "bara" mitt arbete som sjuksköterska.
Vet inte riktigt vad jag har skrivit här...svammlar mycket nu för tiden...fram å tillbaks...
1 kommentar:
Arbete som "bara sjuksköterska" är inte så lite, det heller... Hur du än väljer, så blir det säkert bra. Det finns ju alltid olika vägar för oss sjuksköterskor att gå...
Skicka en kommentar