Härligt härligt...
Vilka underbara lediga dagar jag har haft. Känner mig verkligen utvilad och nöjd. Solen strålar fortfarande ute och ännu e det mycket kvar på dagen. Man känner sig ju lite pressad att vara ute för man vet att snart försvinner värmen och solen o vem vet när det kommer igen.
Imorgon bär det iväg till Varberg med några kollegor från kliniken. Vi ska träffa deras representanter för SOF evenemanget 2006. Utbyta erfarenheter och kunskaper. Ser fram emot det.
Till helgen blir det jobb för hela slanten. Kväll på lördag o söndag så jag får sovmorgon ialla fall, vilket aldrig e fel.

I tisdags var vi på ultraljud och såg vår bebis för första gången live på en tv-skärm. En häftig upplevelse. Trodde inte att man skulle se så mycket som man gjorde. Hon/han snurrade runt för fullt dör inne och sparkedes o levde. Jag kände inte ett smack, en konstig känsla. De säger att man börjar känna av sparkar om ca 3 veckor. Det som händer nu e att man försöker leva som vanligt men egentligen vet man att inget e som det har varit förut. Det e mycket att tänka på, mycket oro och funderingar. Planering också. Hur ska man jobba framöver, hur länge, vad händer med de projekt man tagit på sig eller fått i uppdrag. Ja det är mycket att tänka på. Det som märks på mej nu e att mina byxor passar inte längre, har köpt 2 mammabyxor vilket var som en ren befrielse att sätta på sig efter att man hade kämpat med jeans i några veckor. Annars har mitt värsta illamående lagt sig, har i helgen druckit min första kopp kaffe på 3 månader. Den obeskrivliga tröttheten som var innan har också normaliserats men man känner ju att man inte orkar som förr. Gör lite i sänder, vilar en stund etc. Nej nu ska jag ut igen. Jag får nog tillfälle att återkomma om detta ämne...